Hem        Arkiv            CV           Kontakt

Livet enligt Lisa efter vistelse i rum 609

Hon har utvecklat sin livsfilosofi, hittat inspirationen igen och gett ut en ny skiva. Allt i Brasiliens kulturexplosion Rio de Janeiro. Lisa Nilsson är tillbaka med ny kraft och energi.

Att få en intervju med Lisa Nilsson är inte lätt. Det tog närmare bestämt två månader innan ett definitivt ja. Och det är ingen slump, visar det sig.  Hennes livsfilosofi är att leva öppet.

– Jag tycker allra bäst om att ta beslut i sista minuten. Förfrågningar håller jag öppna så länge det går, säger hon när vi möts på kafé Rival på hennes Söder.

För Lisa Nilsson är det viktigt att ta ställning för hur man vill leva. Som när livet här hemma gick i stå, då tog hon mod till sig och bröt upp för att söka ny inspiration i Brasilien.

– Jag hade känt en längtan väldigt länge men det var så mycket motstånd, som relationer och jobbsituationer. Jag fick helt enkelt vänta in tills jag var fri och när det inte fanns någonting i vägen att skylla på då fick jag kraft att åka.

Hon kallar sin väntan för förberedelseprocess och jämför sin resa med andra projekt, som att börja skriva ny musik. Det känns oftast väldigt trögt i början. När hon är upptagen längtar hon efter att få tid till att börja skriva men när ledigheten väl kommer blir det hämningar.

– Konfrontationen är oftast tämligen smärtsam och provocerande, det blir mycket tevetittande, säger hon med ett leende.

Men nu har Lisa lärt sig att låta den här processen få ha sin gång. Att slötitta på ännu en repris av teveprogrammet Vänner kan tyckas oviktig, men hon menar att det samtidigt pågår en undermedveten process inför det förestående projektet. Ett slags vaket sovande där hjärnan förbereder sig.

– Det är ju egentligen det man gör varje morgon när man gör sig i ordning, en övergångsprocess från det sköra uppvaknandet till att konfrontera andra människor och gå in i arbetet.

Det var i februari 2004 som Lisa konfronterade sin situation, samlade kraft och reste till Rio de Janeiro. Om det var svårt att komma iväg så var det desto lättare att stanna kvar. Vistelsen växte från planerade tre veckor till fem månader.

Valet av land var egentligen inte självklart från början, men olika händelser ledde henne allt närmare Brasilien. En utlösande händelse var en förfrågan om att sjunga ihop med den brasilianske musikern Toninho Horta som var på besök i Stockholm. Då fanns det ingen möjlighet eller ork från Lisas sida, men kontakten med Toninhos svenske vän Anders fortsatte. Det visade sig att Anders var gift med en brasilianska, han uppmuntrade Lisa att komma och hälsa på dem i Rio de Janeiro.

Med kontakter i landet och en längtan efter inspiration befann sig Lisa plötsligt i en helt annan värld, utan längtan att någonsin åka hem. Efter några veckor flyttade hon in hos det svenskbrasilianska paret och skapade sig en egen livsstil.

”Tre månader och några dar/Nu är det bara fem veckor kvar/Sen ska resan ha tagit slut/Som alla resor har gjort förut” skriver Lisa på ett papper framför sig. Det regnar i Rio, hon är inregnad sedan två dygn och sitter med almanackan och räknar dagarna som återstår av hennes vistelse. Det blir början på en sång som sedermera blir första singeln på hennes nya skiva Hotel Vermont 609.

Vägen till skivan ser likartat slumpmässig ut som hennes resa till Rio. Det var i maj 2005 när Polar Music Prize delades ut till den brasilianske artisten och kulturministern Gilberto Gil som Lisa fick förfrågan om att sjunga under prisceremonin liksom på Brazilfestivalen som ordnades i samband med Gils besök. För att förmedla den brasilianska musiken till en svensk publik översatte hon några sånger hon fastnat för i Brasilien. Tillsammans med tre brasilianska och två svenska musiker gjorde hon tre konserter. Och så föddes idén till det nya albumet.

– Det har varit ett förlopp som har handlat om tillfälligheter eller väldigt tydlig tajming. Men man kan tycka att det är för många sammanträffanden för att vara en slump.

Förra året i november åkte hon så tillbaka till Rio för att välja ut en studio där den brasilianska musiken tillsammans med svenska texter skulle spelas in. Även den här gången blev hon kvar.

– Skivans form ändrades när jag åkte ner för andra gången. Jag hittade mycket musik som jag ville använda och valde därför att stanna kvar för att skriva klart materialet på plats.

Arbetet med texterna pågick i hennes lilla rum 609 på Hotel Vermont med utsikt mot Kristusstatyn på Corcovado. Sångerna är ofta reflektioner av tiden och människors sökande efter mening.

– Det var mycket så under min vistelse där. Det diskuterades livligt om tidens klimat och hur människor fungerar. Det ingår på ett väldigt etablerat sätt i det vardagliga samtalet, dagstidningarna kan ha en vetenskaplig eller filosofisk bilaga.

    Hon funderar själv mycket över hur människor prioriterar, ytliga ideal och stressen som alla verka känna av.

    – Det måste ligga ett väldigt starkt tryck som gör att folk inte bara kliver av det där racet och säger ”det här är ju en jättedålig prioritering”. Vad händer om man ställer sig utanför, blir det något straff då?

Lisa har tagit sin livsfilosofi tillsammans med den brasilianska kulturskatten till en nordisk publik. Och det har fallit i god jord. Skivan släpptes i oktober och första etappen av turnén går mot sitt slut. Hon ser sitt musikaliska projekt som en symbol och ett naturligt resultat av sin pilgrimsfärd.

– Vad som händer framåt är väldigt öppet. Det är så jag vill leva.

Publicerat i NA 2006 11 19