Hem        Arkiv            CV           Kontakt

Välkänd – men inte igenkänd

Champagnen ligger ständigt på kylning, konsertklänningarna hänger på rad i garderoben och flygeln står redo att användas. Men det flärdfulla skimret är mest yta, det är tydligt att hårt arbete pågår.

Hennes senaste skiva ”Un moto di gioja” blev vald till en av 2006 års bästa skivor av både Dagens Nyheter och Sydsvenskan, dessutom utsågs den av Sunday Times till årets bästa kvinnliga mozartskiva. Sopranen Miah Persson är världskänd, men inte igenkänd. Ett vanligt fenomen i operavärlden som inte är helt opraktiskt.

    – Det är jätteskönt att kunna ha sina dagar när man hasar ner i joggingbrallorna för att köpa välling, säger Miah Persson med ett skratt.

    Men så värst mycket joggingbrallor blir det inte för den internationellt efterfrågade världsstjärnan. Hon har precis sagt upp sig från Kungliga Operan och satsar nu helt på en frilanskarriär. Det kan låta modigt, men hon är redan uppbokad fram till 2011.

Det som snarare skrämmer henne är att hon lämnar sin hemmascen där allting började. Efter utbildning på Operastudio 67 och Operahögskolan i Stockholm med praktik på Kungliga Operan så fortsatte det med fast anställning. Det var där hon debuterade som Susanna i Mozarts Figaros bröllop 1998. Nu är det den plats i tillvaron där hon känner alla och alla känner henne.

– När man kommer hem så hejar man på alla. Det är så tryggt i den här världen som är så osäker.

Att Miah valde opera som yrke var inte självklart, även om det var kärlek vid första ögonkastet. Som 13-åring åkte hennes teatergrupp från Hudiksvall till Köpenhamn. En kväll skulle hela gruppen gå på Den Konglige Opera för att se ”Carmen”. Töntigt, tyckte tonåriga Miah.

– Sedan satt jag och gapade från första till sista ton. Jag tänkte, men hur är det möjligt, hur är det möjligt? Det var ju allt på en gång, skådespelande, sång och orkester. Fantastiskt.

Men det dröjde tills Miah var 21 år innan hon tog sången på allvar. När hon flyttade till Stockholm ringde hon aningslös till musikhögskolan och sa att hon ville sjunga. Visst blev det ett litet skratt i andra änden av luren, men hon fick i alla fall ett telefonnummer till en sångpedagog som tog emot nybörjare. Bortsett från ett års avbrott med studier på socionomprogrammet har fokus sedan dess varit inställt på opera.

– När man väl har bestämt sig då måste man ge sig in med hull och hår. Man kan inte ha någon annan plan vid sidan om, för det är så oerhört tufft.

Miahs man, engelske Jeremy Ovenden, vet precis hur det är. Han är själv tenor och lever i samma galna värld. Perfekt, tycker Miah. Båda förstår, ger och tar. De vet vilket läge i en produktion när det behövs mer repetitionstid, sömn eller ökad förståelse.

Paret träffades i Paris under en operaproduktion. Därefter har det inte blivit så många gemensamma föreställningar, de byter land och arbetsplats i en rasande takt. Varje produktion tar mellan en och en halv till två månader. Det krävs mycket planering för att hinna ses, och än mer för att få ihop livet med deras dotter Ella som är två och ett halvt år.

– Vi ska hitta en lösning, men vi har fortfarande inte hittat den, säger Miah hoppfullt.

Ett sätt att få ordning på livet är deras barnflicka, en annan är det nyinköpta huset i den lilla staden Lewes, 50 minuter från London och alldeles i närheten av flygplatsen Gatwick. Men lägenheten i Stockholm kommer de att ha kvar. Miah är alldeles för hemmakär för att släppa Sverige helt.

– England kommer att bli Ellas och Jeremys bas, men jag har en önskan om att vara här med Ella när jag är ledig.

En tredje väg för att få ihop vardagen är att de har samma agent som har båda operastjärnornas scheman framför sig vid inbokningar. Miah ser gärna att de medverkar i samma produktioner. Då får de chansen att komma hem från jobbet och vara tillsammans. Det som kan tyckas normalt för gemene man.

– Den senaste produktionen vi gjorde ihop var ”Poppeas kröning”. Vi stod på scenen och pussades och fick betalt för det, skrattar Miah.

– Sedan tycker jag att det är kul att sjunga ihop för min man är en oerhört fantastisk sångare, han sjunger så vackert.

De passar på att njuta av de sista dagarna av julledigheten tillsammans för snart drar vårens uppdrag igång. Närmast är det Frankfurt där hon ska göra sin paradroll Susanna i Figaros bröllop, sedan är det konsert och skivinspelning i London, därefter Chicago, San Fransisco och så vidare fram till 2011. Även om den kalendern ibland kan kännas totalt kvävande så är Miah lycklig med sin tillvaro.

– Jag älskar det här så oerhört mycket. Jag är så tacksam för det liv som jag lever just nu.

Publicerat i NA 2007 01 05